Både EU och NATO skapades inom en mindre krets länder som hade gemensamma visioner om framtiden och skrev in dessa som gemensamma värderingar att följa. Ingen såg så långt att någon ny eller gammal medlem skulle kunna avvika kraftigt från dessa, så till den grad att de aldrig skulle kunna bli anslutna med dessa avvikande värderingar. Men inga möjligheter skapas för att kasta ut de som bryter mot de gemensamma värderingarna man skulle ha.

Vill man få något gjort kan inte vilken illdådare som helst få blockera den stora majoritetens möjligheter att verka. Det är tydligt i FN, EU och nu NATO. Turkiet skulle aldrig tillåtas komma in idag kan man anta och vi får väl se om det dyker upp fler rent löjeväckande krav från Kroatien, i så fall initierade av en president som vill ändra vallagarna i Bosnien Hercegovia utan någon som helst koppling till Sveriges göranden och låtanden. Ren utpressning av ett system.

Turkiet är sura för att vi inte säljer vapen till dem – säger de! USA då? Erdogan tål inte någon politisk utmaning. Turkiet burar in de som vill ha ett annat styre. Turkiet har bytt ut de domare som inte tycket som Erdogan. Erdogan är samma andas barn som Putin. Vi skall aldrig vika oss för honom. Då får vi stanna utanför NATO om det inte löses. Vi har haft ett eget försvar och vi får väl ta upp plånboken och skaffa det igen då. Men NATO inser att de är de stora förlorarna om det går dithän och får lösta det internt – om de kan.