NATO håller inte i stresstesten ”Ukraina”

Vi blickar mot NATO för skydd men vad ser vi och vad ser vi inte?

Om vi utgår från den tvärsäkra utsägelsen att ”Putin får inte vinna” leder det ju till en massa slutsatser, visserligen otrevliga men ändå där.

Det är lättare att säga vad vi inte ser.

Vi ser inte en potent försvarsmakt med förmåga att reagera och agera utefter situations krav.
Vi ser inte en makt som kan öka vapenproduktion om så behövs.
Vi ser inte en försvarsmakt med en samordnad vapenproduktion och logistik
Vi ser inte en sammanslutning som ens kan enas om problemets lösning.
Vi ser inte en gemensam krigskassa
Vi ser inte en organisation som har gemensamma normer och värden att försvara.
Vi ser inte en organisation som styrs från Brüssel utan från varje medlemslands huvudstad.
Vi ser inte statuter som kan hantera problem som Turkiet om nu NATO tycker de är ett problem. USA tycker det i alla fall. De har brutit mot nästan allt som går av en allierad och skulle de släppts in idag? Vilka krav på landet finns där för anslutning?

Vi ser en organisation som kan hållas gisslan av inrikespolitiska och egoistiska anledningar
Vi ser ett NATO och tror oss se en kombo av EU och NATO, som USA.
Vi ser ett NATO stark präglat av Paris och Berlins velande, där tydligheten kommer från London och Washington och nu från de sydöstra stränderna av Östersjön.

Hur långt är det från ”Putin får inte vinna” till att vi som delar den insikten också måste vara förberedda på ”allt”. Nytillverkning av först det vi ger i stöd, sedan även för eget utökat behov. Starta upp industrin! Utbildning av Ukraina i att använda det vi har att erbjuda innan beslut är tagna att erbjuda det.

Toppdiplomaten Macrons senaste uttalande att han inte vill krossa Ryssland måste vara snäppet värre än hans famösa ”långa bordet” pratstund med Putin. Fullständigt onödigt!

Mer klarsynt är då Michail Sjisjkin: Den ryska människan måste botas från sina imperialistiska fantasier. En pånyttfödelse är bara möjlig för mitt land genom den putinistiska regimens fullständiga förstörelse.

Arkadij Babtjenko delar fullt ut samma slutsats och kommer också till slutsatsen att Ryssland måste splittras upp i de folkgrupper de tidigare ätit upp på samma sätt som de tänkt sig göra med Ukraina om Rysslands galenskaper skall upphöra.