Vi hör om Putins avsikter och andras tidsbedömning när det skulle kunna drabba andra än Ukraina.
Tyskland tar rätt god tid på sig, Baltstaterna lite mindre och Polen minst. Polen har skäl att vara ett trovärdigt vittne här med sin historia och gräns mot fienden. Men Sverige gör sig ingen större brådska.

Vi skall in i NATO, som kommer att skydda oss, med eller utan Trump… En fråga som inte ens NATO har beslutsförmåga i och inte verkar förstå frågan ens.

Hur mycket tolkningsutrymme finns det i ”Putin får inte vinna” utsägelsen för att dra ut på vår planerade expansion av försvaret till över tio år från nu?
VI har lyxen just nu av att Ukraina tar vår strid, men om de inte orkar mer? Vi bränner vår respit, för vilket större skäl än att klara en skarp konflikt?

Om NATO inte gör sitt jobb kan vi inte sitta och bara vänta, vi skall värna våra gränser.
Vårt försvar agerar fullt ut som att vi kommer med strax. Om sant skulle vi redan vara med – och det är vi INTE. Vi borde deklarera att vi planerar som icke medlem tills vi är medlem.

”Hur stor är risken för ett krig?” 37%? eller 49%?
Är det en vettig fråga? Vid 37 gör vi så mycket (lite) och vid 49 gör vi så här mycket.
Finns risken skall vi göra vad vi kan för att det inte skall ske eller att vi klarar det på bästa sätt säger jag. Och – det är definitivt möjligt, dvs mer än noll %. Visserligen en nyhet för de flesta som bestämmer och dess väljare – men det ändrar inte på sakens tillstånd.

Katter utan klös.
Leoparderna står still i Ukraina för Tyskland kan inte leverera reservdelar, de har slutat göra dem! Det är NATOs ryggrad. Jag hoppas att man starkt överväger CV120 från Hägglunds vid ersättning av stridsvagnarna. Nya Leoparderna är mer som elefanter, vad ett sådant djur kan heta, CV120 som modell S i viktklass och nytänk.

Ett svårt problem.
Hur tänker man agera om vi inte är med och NATO behöver vårt territorium för att stödja Finland och Baltikum? Kommer det göra någon skillnad? Jag är väldigt nyfiken på det.