Lärandets vedermödor och insikter ur det

Rubriken talar för sig själv. Jag ha delat in det som det står i listan härunder.

  • De första tjugo åren
  • Lumpen
  • Introduceras till den grafiska branchen
  • Lumpen efter lumpen
  • Tekniken under 70,80 och 90-talet
  • PC och programvaror genom åren
  • Tekniken på 2000 talet hos Ericsson
  • Språken

De första tjugo åren

Sprungen ur en hantverkarmiljö där stoltheten var betydligt större än de ekonomiska möjligheterna stod det klart att teknik tillhörde framtiden mer än gediget hantverk. Jag var från början första årskullen i den nya grundskolans högstadium med påföljande gymnasielinjer. Då jag är född i slutet på året var jag antagligen lite i bakvattnet mot de andra för det gick inte så bra i skolan fram till sexan. Jag bedömdes inte klara teoretiska linjer utan råddes att välja de praktiska linjerna. Det ledde till att jag valde så och kom i en klass som förbrukande lärare på löpande band. Och en händelse som verkligen ser ut som en “händelse” inträffade sedan. Min Hemkunskapslärare undrade vad jag gjorde i denna klass. Det ledde till att jag sökte och fick gå om sjunde klass i en gymnasieförberedande inriktning. Och — det gick plötsligt mycket bra i skolan.

 

Så det blev den 4-åriga tekniska linjen på nya fina Åsö Gymnasium på Söder. På den tiden var det inte så många som gick vidare till KTH, och det gjorde inte jag heller.

Skolperioden på Åsö avslutades med att vi blev skolmästare i basket och därefter åkte vi i en hyrd midibuss till Danmark för att besöka två danska företagsstjärnor, Brüel & Kjaer och Bang Olufsen. Det blev lite Zoo, Tivoli och Tuborg också förståss.

Fler bilder >>

Till denna tiden hör också min tid som postiljon. Jag började innan jag var 16, jag tror att jag skulle fylla 15 senare på året när jag började på sommarlovet. Jag hade 2,41 kr i timmen minns jag, och vi började 6.00 och hade tre turer med utdelning varje vardag och en på lördagar. Kontoret låg mitt på söder vid Medborgarplatsen, Sth. 4 hette det. Man fick gå med en äldre brevbärare i flera veckor och lära sig hur det gick till. Där var jag i över åtta år på lov och lördagar. Det med lördagarna upphörde under denna tiden någon gång och 3:e turen likaså. Det var mycket trappspring och gratisträning. Jag räknade ut då att det blev en 600 meter spring  uppåt varje vända på en av turerna jag hade i flera år.  Inte undra på att jag var bra på löpning. Det var bara så tråkigt – med löpningen. Jag hade dessa lördagsjobb även när jag låg i lumpen i först Norrtälje och sedan i Visby. Det höjde ens ekonomi bra.

Lumpen

När det var dags för mönstring ville jag förståss välja det som kallades radartekniker, vilket var högt skattat. Så blev det inte men jag fick komma till tekniktunga Luftvärnet som plutonsbefäl, och de var ju utrustade med radaranläggningar också. Det var en hel del teoretisk kunskap där också och perioden var alldeles förträfflig, med en känsla av att fylla ett betydelsefullt behov. Detta i en tid av det kallare av kalla tider i Europa.
Ett av det stora nöjena var att få köra/klättra med våra terrängbilar ute i backarna. Det är KUL för grabbar åtminstånde. Vid andra tillfällen påkallades ljus klädsel, men det var ändå outhärdligt varmt. Annars var det prickskytte på rörligt mål som gällde.

Fler bilder>>

Men – efter lumpen var det dåliga tider för arbetssökande. Det tog sin tid innan det blev något napp. Sökandet sträckte sig även då utanför landet till de danska företagen vi besökt, och man kan reflektera över vilken slump det är som styr ett liv. Min slump valde 1973 ett litet företag som såg ut som en mörk halvskitig mekanisk verkstad som fått en liten ny nisch inom den grafiska branschen.

Introduceras till den grafiska branchen

kast_liggandeHär kom jag in i en bransch som använde Gutenbergs över 300 år gamla teknik parallellt med 1900 talets teknik med varmsats, vilket betyder att man gjuter varje rad i smält metall. Och det nya som var på väg in, vilket var byggt med det senaste av elektronik och opto-mekaniska konstruktioner. Senare även med video och Laserteknik. Alltsammans syftande till att med fotografisk teknik skapa bilden av den text som man ville mångfaldiga genom vanligtvis tryckning. Detta är samtida med rymdteknikens frammarsch och den elektronikutveckling som skapar först stora datorer och senare mini och PC datorer. Våra maskiner hade datorer innan datorchipet fanns. Det gjordes med diskreta kretsar och vi fick lov att lära oss hur det snurrade runt där inne. I detalj. Det var ju också en skola. Och den varade i 10 år. En hyggligt grundlig utbildning det med.

typo

Smått förvirrande om mått i smått inom typografin

Det tog lång tid att få den riktiga och fullständiga förklaringen till den måttförvirring som rådde och skapade en massa förvecklingar under lång tid för oss. Vi sålde Engelska och Amerikanska maskiner, d.v.s från den Anglosaxiska världen, men vi lever i den västeuropeiska traditionen. Det gjorde skillnad.

Skillnaden visade sig i att det var för sladdrig text, eller för stora ordmellanrum, ”floder av vitt” i texten. Eftersom maskinerna kom från USA var bokstäverna 16% mindre än det egentligen angavs vara (skillnaden mellan cicero och pica) och då får det plats 16% fler tecken för att fylla den radbredd som angavs i cicero. 

Enligt Wikipedia idag ser jag följande 3 citerade texter och tackar för det – det tog sin tid kan man säga:

Fot är en längdenhet som använts med varierande definitioner i många olika måttsystem. Med fot menar man idag engelsk fot (“international foot”) som numera är definierad som exakt 0,3048 meter. Tidigare var det en liten skillnad mellan Imperial (brittisk) foot, som definierades som en tredjedel av arkivyarden, förvarad i Towern i London. Den gamla US foot är direkt relaterad till metersystemet. Den gamla Imperial foot var 0,304 794 49 meter. En fot motsvarar 12 tum om (numera) exakt 0,0254 meter (2,54 centimeter). Den internationella foten fastslogs först av USA och samväldet på 1950-talet, och finns nu definierad i en ISO-standard. Fot används fortfarande till exempel för höjdangivelser inom internationell luftfart. (För svensk militär luftfart angavs dock tidigare höjder enligt metersystemet, men en anpassning till fot (och knop) skedde i början på 2000-talet som en interoperabilitetsanpassning.)
Som symbol för fot används fottecknet (primtecknet): ′ . Exempelvis är alltså 2′ 5″ ett skrivsätt för två fot och fem tum. (Typografiskt är dubbelprim (även kallad sekund) inte samma symbol som citattecknet ’’.)”

Karl den Store
Karl den Store Levde på andra halvan av 700-talet

En fransk kungafot – pied du roi efter Karl den store – eller parisfot är ännu något längre. Den motsvarar 0,324 84 meter och består av 12 pouce, vilka var och en mäter 2,707 centimeter enligt metersystemet. Den franska kungafoten ligger till grund för den typografiska måttenheten punkt.”

Cicero, måttenhet inom typografin som motsvarar 4,513 mm. Måttet uppfanns av François Ambroise Didot omkring 1780.
Den är 1⁄6 av en fransk tum. Om den delas i 12 delar, kallas den för Didotpunkt. Den har samma definition som den engelska Pica, men då den franska tummen var något större än den engelska, så går det ungefär 1.061 pica på en cicero.”
Denna lilla kulturella skillnad skapade gigantiska och återkommande problem som skulle redas ut genom konversation över telex och telefon med hiskliga taxor och långa svårslagna nummer över en fingerskiva som oftast slant innan man var i mål.

Så de absoluta måtten förhöll sig så här:
1 cicero = 12 (didot)punkter
1 pica = 12 (pica)punkter
42 cicero (fastlandseuropa) = 45 pica (England & USA) och kunde rymmas inom pappersbredden 8” (tum) som länge var det bredaste fotopappret vi kunde ladda sättmaskinerna med och räcker för att täcka ett stående A4 papper.
Jag kan nu ana att den då oftast största graden (storleken på en bokstav) på 72 punkter kommer ur 6/6 (en hel tum) eller 6 x 12 punkter.

Sedan har vi relativa mått för varje tecken uttryckt som en kvot mot en fyrkant i den grad (storlek) av bokstaven som man angett.

1 EM-space = 2 EN-space = 18/18 eller annat större värde upp till 54/54 av en helfyrkant. EM brukar motsvara versalt M och EN brukar motsvara bokstaven versalt N eller en siffra och alla siffrorna är lika breda för att kunna linjera dem i kolumner fastän en etta uppenbarligen är smalare än en femma t.ex.
Jag såg nyss en notis i DN där en liten tabell med stora siffror – om mycket pengar – inte linjerade alls fast det var lika många siffror, dvs samma storleksordning. Mycket förvirrade att behöva räkna siffrorna för att klarlägga detta och ett tecken på att typografisk insikt inte längre är självklart på en tidning. Inte ens på landets största! Dessa stilar kallas rubrikstilar och är skurna för att i stora grader – typ stora bokstäver men inte nödvändigtvis STORA bokstäver kallade Kapitäler, till skillnad från de små gemena typerna – typ abc – se bra – eller mer bestämt bättre ut. Hängde ni mé.

kast_aSTOR bokstav som A kallas Kapitäl
liten bokstav som a kallas Gemen

En gemen typ har man ju hört talas om.

Storleken på en bokstav anges i grader, dvs antalet punkter enligt ovan. ex 11 punkter ( didot eller pica – beroende på var man är)
Under denna tid började engelskan att välla in över oss med bl.a uttryck för alla nya tekniska facktermer som skapades. Jag minns att vi faktiskt försökte rätt ihärdigt att använda svenska ord men det var ett i många stycken förlorat slag. Vi hade en terminal som döpts till Edit … av vår amerikanska tillverkare. Det smittade av sig på editera och edition, men det heter redigera och upplaga. Editera smittade även av sig på program för att redigera text vilka kallades editorer. Inte så snyggt tycker jag idag. Något vi aldrig hemföll till men snart sagt alla ungdomar gör idag är att kalla datamaskinen datan i stället för datorn. Det är en värsting i mina öron. Vad kallar de informationen som är datan?

Lumpen efter lumpen

För att hoppa tillbaka till lumparlivet efter lumpen så påpekade jag att det var en trevlig känsla att som ung känna att man var uttagen till något som ansågs väldigt prioriterat. Vi skulle försvara Gotland. Och det övade vi mer än något annan. Mitt tjänstgöringskort är fulltecknat för mig som befäl. Det betydde många en till fyra veckors inryckningar på Gotland på sommaren. Hur fel kan det bli? Inte så värst skulle jag säga. Och efter ett tag förstod jag även hur denna gigantiska apparat kring mobilisering skulle fungera. Och det hade det gjort. Det riktigt roliga med de mobiliserade förbanden var den brokiga skara människor som plötsligt samlades för att göra något de vanligtvis inte gör. Det blir mycket trevliga samtal ur detta minsann.

 

Detta ledde till att jag gick med i Hemvärnet i nästan 10 års tid under 90-talet. Jag blev rätt snart plutonchef och vi hade utfäst oss att vara med i 20-50 timmar/år tror jag men vi hade så kul att det snarare blev 200+ timmar. Men när de dubbla budskapen duggade lite för tätt för min kritiska inställning lämnade jag in allt till slut.

Vårt försvar idag …..

När jag senare varit på återbesök i nutid på både mitt regementsområde och andras känns det i hjärteroten. Vi kan hålla den objektiva diskussionen åt sidan, men det är tråkigt att se förfall i alla former.

Att avskaffa värnplikten är ett av de större misstagen vi gjort, både ut ett privat och samhällsbyggande perspektiv. För det första är det inte min moral att för dåliga pengar överlåta försvaret av mig och vårt samhälle till några få. Sedan missar man integrationsgrejen med att leva tätt tillsammans från alla möjliga grupper. Och – man skapar en befolkning som saknar egna erfarenheter kring att klara sig själv i andra omständigheter är det bekväma civila livet. Dessutom kommer snart inte en enda politiker ha några referenser till det militära. Det borgar för än mer beslut utan verklighetsförankring.

Ta Natofrågan t.ex. Hur kan sk. kloka personer som vi utsett att tala för oss formulera frågan som ”skall vi rusta för ett starkare försvar eller gå med i NATO istället?”  eller mer ordagrannt ” vi vill inte betala för det försvar vi behöver så vi går med i NATO istället, så kan de  betala för oss”.  VARFÖR skulle andra vilja komma oss till undsättning när vi inte själva vill utsätta oss för varken att försvara oss själva eller än mindre utlova att hjälpa någon annan inom NATO. Vi – Europas bäst skötta ekonomi – tycker att andra kan fixa det åt oss. Inte min moral kan jag säga.

Hur kom man fram till att vi kan alltid återta vår svunna förmåga om vi behöver det. Det tar 15-20 år att nå någon stans som betyder något. Och numera har vi inte de industrier vi hade som kunde göra jobbet. Dessutom skulle det upplevas som provocerande och politiskt mycket svårare än att bibehålla en hög nivå. Erfarenheten är också att om det VERKLIGEN behövs finns inget att köpa utomlands för de behöver länderna själva då.

Något annat jag funderar över är hur det kan komma sig att Sverige med två av värdens bästa lastbilstillverkare inte kunde komma ifråga för försvarets inköp av den största affären någonsin (åtminstånde på länge). Det blev Rehnmetall efter att Norges behov och vilja fick styra. Norge som oftast räknar som en kratta och är mer lojal med NATO än sin broder. Vi pratat ubåtar, artilleri, lastbilar, flygplan mm.

Nästa inköp var de hjulgående pansarfordon som beställdes för några år sedan. Efter att FMV lagt en miljard på att låta Hägglunds utveckla det de kallade SEPT fann samma kund att det inte uppfyllde deras krav. Nähä – och vems fel skulle det då vara? Ordern gick till Finland.

Sena insikter – för mig.

Läste nyss boken ”Svenska flottan under kalla kriget” av Magnus Haglund som varit på och runt Flottan och det militära i hela sitt verksamma yrkesliv. Boken gav en bitter eftersmak kan man säga. Dels gör han klart att Flottan inte bara är del av det totala militära försvaret utan främst är en politisk och diplomatisk resurs, därefter en incidentberedskap och sist en dela av krigsmakten. Men den har aldrig fått den resurstilldelning detta krävt
då armen och främst flyget motarbetat det.

Sedan görs det klart att man kunnat inse att ett större invationsföretag över Östersjön från Sovjet aldrig kunnat ske för de har aldrig haft den flottan som behövs. Invasion över land i norr kunde man dock förvänta.

Vad som kunde förväntas var Kuppartade aktioner över/under vatten och i luften. Då är det Incidentberedskap som behövs, och det var det sämre med. Flottan hade alltid en viss sådan men den var hela tiden i strykklass.

Men framför allt med vilken brist på logik vi framhärdade neutraliteten. De enda som inte visste hur det verkligen var var Sveriges folk och större delen av riksdagen. Sovjet hade färdiga planer på att atombomba allt det såg som ett hinder för att de skulle ha fritt tillträde till Atlanten. Och då låg vi i vägen. Därav det stora intresset för hur det ser ut under vattenytan i skärgårdarna där flottan har sina anläggningar. Att U 137 hade Atombomber på sig kan ses i detta ljuset. Dessutom skulle vi skippa att utveckla en egen atombomb och för det skulle vi få ingå i Amerikas atombombsparaply. Endast ett fåtal svenskar visste om detta. Och ryssarna? men det ändrade inte deras planering har man kunnat verifiera. Även en ryss förstår att väst kommer att flyga över Sverige om det massiva bombflyget skulle aktiveras. Hur mycket neutralitet återstod då?

Och sist den dåliga förmågan att styra med strategisk insikt och samordna operationer hos de högsta stabernas långt in mot slutet av 1900 talet. Svansen ledde. Man frågade inte vad man behövde för att strategiskt och taktiskt nå sina mål utan vad man kan göra med alla värnpliktiga soldater som skapas. Allmän värnplikt (som jag själv i grunden hyllar) och neutralitetstanken eller närmast identiteten blockerade klarare analyser och insikter.

 

Tekniken under 70,80 och 90-talet

De olika teknikområden som produkterna jag arbetat med har varit byggda kring innefattar:

  • Mekanik, finmekanik i stansar, reparation av hårddiskar, specialfix för olika kundlösningar.
  • Elektronik, från diodlogik via diskreta datorer till RISC datorer, OP förstärkare och servosystem av varierande slag
  • Opto-Mekanik, linser/speglar/prismor i system, kamerarör och CRTér, diodlasrar och laserscannersystem, och avanserade mekaniska konstruktioner.
  • Datorer– från hålremsa via DEC/PDP´er till dagens PC och Mac., Postscript RIP-datorer och språk. Hårddiskar, floppydiskar, modem

På gymnasiet hade vi en analog liten dator, jag det fanns sådana. Den kunde räkna på de fyra räknesätten och integrera över tid, men man fick koppla upp och ställa in uppgiften för varje ny uträkning, men det var exakt vad som senare gjordes i våra skjutkalkylatorer i luftvärnet.

Logik var det nya nyckelordet. Allt följde logiska tankar, både när det konstruerades och när det skulle förstås varför det inte fungerade (längre). Det är den absoluta grunden till datorernas förmåga och vi följde utvecklingar steg för steg i alla år.

Men här kom nu logik och sekventiell styrning med vad vi tyckte gigantiska system av ettor och nollor. Men som kontrast till idag, vi hade några små minnen i kretsar som skulle programmeras av oss ibland och då var det att med strömbrytare  bit för bit trycka in dem i kretsen som gällde ett tag. Och ve den som störde en så det blev fel.  Då var det bara att börja om på en ny krets och slänga den gamla. Med tiden kunde en hålremsa stå för informationen. Var den rätt, och det blev den ju till slut, så blev det rätt varje gång. Men vi kunde få sätta oss i bilen och köra genom hela staden till Täby för att få det gjort.

De i Täby som hjälpte oss var ingen mindre än ABC-datorns skapare Lars Karlsson och Dataindustrier AB (DIAB). Det visste vi dock inte förrän långt senare men vi hade kontakt med dem ända till 1985 då de levererade vårt datasystem utvecklat på deras maskiner och programvara för att hålla koll på vår service.

Vår Amerikanska  leverantör Compugraphic fanns utanför Boston och det var området i värden för merparten av elektronik och datautveckling med MIT som generator. Här fanns alla  amerikanska leverantörer av grafiska system, här var Digital Corp. och Wang och många andra. Här fanns följdriktigt även Hendrix som blev Hastech men även det jag senare mötte AM/Varityper. Och det var inte ovanligt att man hade en lojalitetskonflikt över frukostbordet hemma hos de anställda då man jobbade på olika företag.

CG editwriter
Exponerar bokstäverna med en blixt och kamera

v3
Sättmaskin med videoteknik
 

 

Vi fick genomleva hela datorutvecklingens ”timeline” från diodlogik via datorer uppbyggda av många hundra – till tusentals kretsar, microdatorn 4004 från Intel, microdatorchipen 8080 osv. och på lagringssidan som är mest iögonfallande från hålremsor av papper till skivminnen (jo – det fanns trumminnen också)  på 50+ kg för 5 Mb. Det vi inte använde någon gång var den typiska stordatorillustratören bandstationer som hackade sig fram och tillbaka över bandet. Men vi hade 8″ och 5 1/4″ floppydiskar, Winchesterdiskar på svindlande 32 -80 Mb som en man kunde lyfta åtminstone och så fortsatte det länge.

Kamerasystemen i sättmaskinerna fungerade genom att fotografera en bokstav i taget och flytta sig lagom långt i sidled innan nästa bokstav och vid slutet av raden ta sig tillbaka eller ibland skriva nästa rad baklänges. För detta krävdes det motorkontroll, och ju fortare det skulle gå ju mer avancerat blev det.  Men utvecklingen erbjöd senare videoteknik och därefter laserscanners för att rita det man ville. CRT (TV skärmteknik) krävde att man kunde få den böjda ytan av skärmen helt plan, rätvinklig och linjär. Det gjorde man med en extremt dyr fiberoptisk lins. Kassationen var lång över 90 % och priset blev därefter. Lasern kunde utan extra kostnad öka bredden och hantera linjaritetsproblemet mycket enklare och vann förståss som teknik.

 

PC och programvaror genom åren

Datorer och data var centralt för allt vi sysslade med både inom de grafiska företagen och som teknikskribent, men förståss även på Ericsson. Därav mitt intresse för datorerna och vad de kunde göra för mig.

 

CompaqP IIIJag jobbad med text, bild, grafik, kalkyl och databasprogram. Jag har skaffat mig god kännedom om relationsdatabasens uppbyggnad och fördelar, och använde ofta en övergång mellan kalkyl och databas när jag jobbade. Denna gräns har suddats ut en hel del i de senare versionerna av programmen. Men det är också så att så gå gott som alla utom Microsofts har försvunnit.  Jag jobbade även mycket med HTML i ett program som jag tycket var suveränt i sin åskådlighet, nämligen HotMetalPro ver x och i viss mån deras XML variant. På Ericsson genomgick vi ett kunskapslyft i början av  2000-talet och då fick vi hyggliga kunskaper om nätverk och TCP/IP.

Man kan le åt ett faktum — de program jag jobbade med genom åren för att de är intutiva och utmärkta verktyg var Word Perfect texthantering, som med sin kodbild gav en annan dimention på kontroll och i det liknade det grafiska system jag jobbat med, Paradox relationsdatabas som är vad namnet anger, Quattro Pro kalkyl, Ventura Publisher för snygga och strukturerade publikationer, även här med liknelser till de Hastech textbehandlingssystem vi sålt. Vidare Micrographics Designer och Graphic Suite för vektor och rastergrafik, HotMetal Pro html redigerare  – samtliga möttes hos Canadensiska Corell en dag och, – användes inte av Ericsson. Men för all del, programmen liknar varandra inom respektive område ofta.

Jag har lärt mig att skilja på innehåll, struktur och grafisk utformning. Samma sak med siffror, tabeller i textmassor, kalkylblad och relationstabeller har var sina egenskaper och det gäller att välja rätt eller ha verktyg för smidiga övergångar.

När jag blivit arbetslösa mitt i kristidens 93 fick jag tid att gå flera kurser på KTH i relationsdatabaser, systemering och programmering. Så även om jag inte jobbat med det har jag hygglig insikt inom området.

 

Macbook Port 89 -1

Min första köpta PC var en Compaq PIII 286. En Unicabox stor maskin 1988 tätt följd av en Mac Portable. Innan dess hade jag i min ägo en CP-M dator med bubbelminne och batteridrift. Den har inte många sett. Från 1998 har det varit Hem-PC med regelbundna intervaller plus friköpta begagnade och nya Laptoppar. Numera är jag en dubbel Mac-ägare igen.

Och nu bekantar jag mig med WordPress för det är det alla nämner som verktyget. Vad jag tycker om det? Nja – en del viktiga saker verkar helt kass, annat är OK men för de mesta är det inget lyft mot vad jag haft tidigare, men det är mycket nytt man kan göra med alla tilläggsmoduler.

Tekniken på 2000 talet hos Ericsson

Här är det inte jag som är den huvudsakliga ”labbråttan”. Det rör sig till en början mest om Unix och licenser på svindyra verktyg. Mycket ordning och reda och flytta labben varje gång vi organiserar om oss. Det cirkulerade mycket utrustning  för att testa konstruktionerna och det fanns en del egenutvecklade miljöer för test. Instrumentparken var dyr och blev extremt dyr under de senare åren då frekvenserna steg och steg. Jag skulle ha koll på all labbutrustning inom hela radioutvecklingen till slut med över 1500 instrument där det dyraste kostade flera miljoner och ett mer vanligt pris var 2-400 000 kr.

Instrumenten var bl.a Oscilloskop, Signal & Spectrumanalysatorer, Signal & Frekvensgeneratorer, Labbaggregat, Konstlaster och dämpare, Tidsreferenser, Klimatkammrar, Förstärkare i Gigahertzområdet på flera kW, volt och ampermätare. RF-mäthuvuden, m.m

Dessa skulle med viss urskillning vara kalibrerade och det gjordes på lite olika sätt över tiden, men på slutet gjordes det av några utomstående som kom till oss med hela labb och vi matade dem med instrument.

Språken

Nykläckt från skolan var man inte så kaxig i andra språk än sitt eget. Tyskan hade varit ett självklart ingenjörsspråk men den var det än sämre förtrogenhet med. När vi skickades iväg till England och USA rätt omgående var det med viss förundran hur det skulle gå. Och inlärningskurvan var mycket brant. Det viktigaste momentet var att man var tvungen att tala och det fanns mycket i bakhuvudet på oss som rätt snabbt letade sig fram till tungan. Värre var det för fransmän och Italienare. Och jag tänkte att tack och lov att vi inte dubbar något på TV. De andra får ju aldrig höra något på främmande språk. För oss blev det snart så att vi betraktades som så duktiga, och det är ju tryggt att höra. Själv har jag haft Life och Time Magasin att läsa i alla år och det bjuder på god språkträning inom alla möjliga områden annat än tekniken. Man får även ett perspektiv på vad de tycket är värt att skriva om.

Om vi håller oss till Norden har jag fått lite träning i norska via min fru, och danska ligger rätt väl till från mina rötter i Skåne. Med lite skoltyska på det ser man att mycket är rena återbruket mellan språken. Vid ett tillfälle kunde jag urskilja varje ord som en Holländare sa på Hollänska så min stora lärdom blev om du inte vet vad det heter ta det på svenska. Det fungerar rätt ofta.

Men ibland blir det svårt. Ett exempel som man inte gissar så lätt var det i lumpen använda tygförrådet där det hårdaste av allt det de hade fanns.

Jag läser inte fort, försöker inte ens, men får med mig språket på ett bättre sätt än många andra om jag dömer från de diskussioner jag hamnat i. Men bästa sättet att “läsa” en bok är att lyssna på en bra röst från en skådespelare som läser högt.

Något som gör språk spännande är ords dubbeltydighet. Och de fantastiska skillnader som felaktiga särskrivningar kan ge. Jag ansluter mig till fullo till SMS, uttytt till Sverige Mot Särskrivning, som är en ytterst smittsam åkomma kallad engelska sjukan. På FB får man symtomen exemplifierad dagligen. Man måste fråga sig vad gör de i skolan nuförtiden?

Lite ordlekar jag formulerat för er.

Koppla
Vår Branch: Koppleri
Vi kopplar in och håller dig uppkopplad så du kan vara avkopplad.
– Kopplar du?

Täckt
otäckt vad en avtäckt bergtäkt kan ge i intäkt

Sikt
med utsikt kan insikt nås utan avsikt

Vecklad
bättre utvecklad än invecklad och avvecklad

Examen på LHS (Livets Hårda Skola)

Det finns ju inte – men jag har i alla fall fått lära mig att klara mig själv, ta beslut och leda andra i olika sammanhang. Jag har lång träning i logiskt tänkande men reflekterar även på många frågor som inte styrs av vanlig logik.

Som denna: det sägs att det är lika långt till universums yttersta synliga “gräns eller skal” som representerar de tidigaste 3-400 000 åren av universum. Hur kan det vara möjligt från en helt annan punkt än i centrum, där jorden vi står på inte råkar ligga?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *