Crosfield AB (1986-87)

Var ett Engelsk företag med 4-färg för tryck av högsta klass

Crosfield, som från början var en agentur i först Vilhelm Johnsen AB och sedan i det sammanslagna V J Hemlins, producerade scanners med tillhörande kringutrustning för fyrfärgreproduktion av bästa sort. Det innebar prislappar på upp till 10 milj. kr i dåvarande prisnivå.

Detta är samtida med Mac-datorns första år och lite förstod man hur hård prispress den skulle bjuda. Från början resonerade alla som att kvalitén på våran utrustning var överlägsen och folk verkade vara villiga att betala vad det kostade för att få  klanderfri kvalité, men med tiden försköts denna avvägning och när användbara alster kunde fås fram för långt mindre än tiondelen av den gamla utrustningen blev kvalitén sekundär och till slut nästan alltid för dyr.

Men innan dess tar moderbolaget i England över verksamheten i Sverige  i  juli 1986,  samma tidpunkt som jag börjar där.

 

Crosfield, som var ett företag i De La Rue koncernen sedan 1974, räddades genom ett uppköp under en mycket problematisk tid på börsen i England på den tiden. De La Rue-koncernen var då värdens dominerande företag på sedeltryck och tryck av värdepapper. Senare, i närtid till att vi inkluderades i företaget,  köptes även in ett företag i New York, CSI, samt Hastech (se mer under Hemlins) som jag jobbat med. CSI  gjorde också redaktionella system och betraktades som en auktoritet inom området AI-system på den tiden.  Man drev ett projekt för automatisk sidombrytning av tidningar, dvs det som bestämmer hur artiklar, bilder och annonser skall placeras på sidorna.

Ett annat nyinköpt företag var engelska Muirhead, som var pionjärer på Faximil-utrustning, dvs faxmaskiner. Både sportjournalister och Interpool använde dem i dessa tider som var  innan alla kontorsfaxar sett dagens ljus. Ja- det har ju slocknat för deras del också. Muirheads maskiner kunde skicka högkvalitativa tryckorginal från en plats till en annan över teleledningar eller Microvågslänkar på 2-10 Mb på den tiden. En nyckel till detta var förmågan att komprimera datan innan man skickade iväg den utan att förlora någon kvalité vilket Crosfield hjälpte till att ta fram. Den idag vanliga jpeg- komprimeringen gör inte detta, den förenklar bilden. Det gav nu möjligheten för stora tidningarna att byggde nya tryckerier längre ut från storstadskärnorna och upprätta satelittryckerier i anda delar av landet för att snabbare få ut sina tidningar i hela landet.

Lite historia om faxens utveckling med …

• ”Mr  Alexander Muirhead invented a very successful fax machine in 1947”.
• Här finns en lista på faxmaskinens utvecklingsbana från mitten av 1800-talet och hundra år framåt.
  http://inventors.about.com/od/bstartinventors/a/fax_machine.htm

Här finns en länk till en artikel i Wikipedia om grundaren av Crosfield, John Crosfield som var en person som utmärkte sig positivt på flera sätt vilket även omvittnas  här.

John var kväkare och som sådan levde han ett sparsamt liv med stort socialt engagemang. Som kväkare hade han både familjeband och sociala band med en grupp andra kväkare som idag är grunden till värdens bättre chokladmärken. Kväkarna jobbade hårt för att hitta en ersättare för alkohol som social dryck och Nestlé, Cadbury, Rowntree, Lind´t  m.f. tog fram en chokladdryck som fungerade och lockade. Om det och annat kan läsas här:

Efter att jag lämnat företaget 1987

Redan i slutet av 80-talet in/ansåg De La Rue att Crossfields resultat svängde för mycket för att de skulle ensamma kunna hantera detta. De ville dela bördan. Det ledde till att företaget köptes av japanska filmtillverkaren  Fujifilm och amerikanska tryckplåtstillverkaren Du´Point 1989. De gamla huvudkonkurrenterna var Hell (Siemens och Tyskland) Dainippon (Japan) and Scitex (Israel) där de två första hade samma bekymmer som Crosfield men inte lika grava. Scitex kom däremot igen med mycket god vinst och var de som först bjöd på Crosfield men i slutändan valde ägarna den Japansk-Amerikanska duon. Från 1986 till 97 beskrivs det som en kontinuerlig tillbakagång i alla avseenden av en som var anställd där från 84 till slutet 97 då Fuji tar över resterna.

Teknikutvecklingen var mördande, med mer möjligheter för mindre pengar i varje ny modell som ofta inkorporerade Mac, PC och och andra arbetsstationer av generell typ. Crosfield var för långsamma och för dyra i sin verksamhet, och att skala bort lite folk då och då är svårt i kunskapsspecifik verksamhet. Att i denna tid styras av två främmande företagskulturer hjälpte inte heller.

Försäljningen störtdök som nämnts och Fuji tog över rodret ensamt 1997 med FFEI (Fujifilm Electronic Imaging).  Utvecklingen vände något med Fuji vid rodret men det som varit Crosfields HK och utvecklingsfabrik blev  sedan fullständigt pulveriserat genom vad som refereras som  ”Buncefield explosition” den 11 December 2005. Buncefield var en bränsleanläggning på granntomten med stora depåer av något som inte skall antändas. Det  var den kraftigaste explosionen i fredstid i Europa, och det måste väl inkludera explosionen i Enschede i Holland då en fyrverkerifabrik gick i luften samtidigt som en ESC (Schlagertävlingen) skulle gå av stapeln men Holland ställde in för sin del. Strax efter detta, 2006, övergick företaget genom ett utköp av några chefer till ett privat företag, FFEI Ltd, som åter bär arvet och fanan efter Crosfield i samma områden som jag var i en gång i Hemel Hempsted i norra London. Och det får åter pris för sin exellens.

Man kan se detta som en historia att lära av. Crosfield var exeptionellt och prisat år efter år som företag. Med alla uppköp, hur logiska de än var, urvattnades det som gjorde företaget exeptionellt och till slut flyger det i luften mer än bildligt för att återuppstå ur askan med samma kvalitéer som man startade med. Men det är nog även en stor bit av Kodaksyndromet här. Man vill inte döda sin guldkalv. Kodak var först med Elektronikkamror men förlorade den utvecklingen för man tjänade pengarna på filmen.

Referenser:

Dessa är borttagna då de inte längre fungerade.

 

 

Jobbet

På Crosfield skulle jag använda mina kunskaper på Hastech-system tillsammans med nya inom CSI till Crosfields satsning på integrerad text/bildhantering som produktansvarig för att hjälpa säljarna att sälja något som gick att plocka ihop.

Hastech hade gjort några djärva inbrytningar i England samtidigt som grafikerna där hade strejkvakter i över ett år vid en annan av de nya tidningsfabrikerna uppe i Docklands, och jag var både där och på andra tidningar i England och studerade deras erfarenheter.

Tidningen som gick i bräschen för detta som Hastech levererade sitt system till och jag besökte var den nya Today som drevs av en Eddy Shah. Han var stenhård mot den rådande fackliga makten, och efter de exempel som jag fick höra var det direkta maffiafasoner som de fackliga hade lag sig till med. Jag har full förståelse för att det krävdes en återställande kraft för att få in verksamheten på spåret igen.

Tekniken bröt rakt igenom gamla yrkesroller och gjorde flera av dem överflödiga genom det mer rationella arbetsflödet, så det skapades mycket friktion inom ett område där facket varit som starkast.

Det skapade även problem bland våra säljare för de var i grunden inte tekniskt intresserade, och det var nödvändigt. Den säljare vi haft var nu en av våra kunder. Men viktigast för mig var att fastän mina lokala chefer kämpade med stor förtjänst så  fungerade inte fjärrstyrningen från London för min del och den tilltänkta VD´n ingav inte mer hopp, vilket gjorde att jag valde att sluta rätt snart.

Geografi: Nya geografiska platser är Laussanne i Schweiz, Elmsford (NY) och Harrogate i England, Oslo, Kristiansand och Lofoten i Norge samt Budapest. I London blev det Hemel Hempsted med omgivningar som var deras adress.

Personer jag mötte

på CCI : Dana H. Bascom, Hedi Kargman, James A. Heller, Robin Hallowell, Scott E. Price, Graham Shaw, Lars Janneryd, Dave Brand, Colin Jones, Mile Lee, Alex C. Clifton, William P. Buchanan, Martha E. Bucklin, Paul H.Savoie