Det började med en Kodak Instamatic 100 inköpt för egna pengar. Sedan blev det en Yachica med ramsökare och därefter i sena tonåren en Topcon UNI spegelreflex. Den lämnade jag in på service strax innan jag skulle resa till Israel 1972. Och den fanns inte att hämta ut innan planet gick och inte heller därefter. Den var bortslarvad i hanteringen! Så jag blev ersatt och köpte då en Topcon Super D med utbytbar sökare och sökarskivor. Jag kom till en massa fantastiska platser utan kamera dock.

Topcon var ett udda märke även då men de hade bland de bästa objektiven som pengar kunde köpa och det var lite kul att vara lite udda.  Jag har noterat att de är eftersökta dyrgripar av samlare, och det är ju kul. Att de kan optik visas väl i att “alla” (jag mött) optiker har deras utrustning för synundersökning idag. Senare kunde jag lägga en till likadan kamera (RE Super), med ett 25 mm vidvinkel, som var ett härligt objektiv.

Denna text fann jag på Wikipedia om Topcons historia.

”September 1932—TOPCON was established based on the surveying instruments division of K.Hattori & Co.,Ltd. (currently SEIKO HOLDINGS CORPORATION) in order to manufacture the optical instruments for the Japanese Army, which are surveying instruments, binoculars and cameras.

August 1945—Temporarily closed factories after the end of World War II. Received authorization from Tokyo governor to convert the factory for production of civil products and reopened factory to manufacture binoculars and surveying instruments.

May 1963—Released the first single-lens reflex camera with through the lens metering (TTL) – TOPCON RE Super

With the 35 mm Topcon RE Super of 1963, the company pioneered full-aperture, through-the-lens metering. The company continued to innovate until leaving that line of business in 1981. The Charles Beseler Company imported the camera line into the US, with the RE-Super being rebranded as the Super-D.

In about 1965, the US Navy tested cameras from several Japanese and German manufacturers (including the Nikon F). The Topcon Super D was the winner of this competition, and was used exclusively by the Navy until the very end of Topcon production in 1977.”

 

Detta var mina aktiva kameror länge. I mitten på 90-talet fick jag dem genomgångna av en kameradoktor så det var i gott skick. Har även en liten Minox 35 PL och en Minolta med Zoom för 110 film. Det var Ingen bra lösning. Filmen var alldeles för liten för att kunna återge bilderna som man önskar. Jag var på ett fantastiskt vackert och spännande ställe en gång (Fort Niagara och även fallet) med endast den kameran och det ångrar jag djupt.

Vid denna tid hade jag ett 60-tal magasin ramade diabilder som jag inte hade plats för. Det blir inte bättre av att tvingas flytta flera gånger med både packlådorna magasin och medhörande Karusell projektor. Med första hem-PC´n följde en scanner så – jag sorterade hårt och scannade resten. Sedan slängde jag filmen. För att scanna var jag tvungen att demontera alla glasade ramar, och det var det flesta. De fyra glasytorna var knappt genomsiktiga av någon beläggning efter 30 år.

Sedan kommer digitaltekniken krypande. Det blev en 2M-pixel Casio av det bulligare slaget, ett antal Minolta fickmodeller (DiMAGE … och X50) som hade den egenheten att de försvann vartefter. Det är kanske det som är innebörden i fickkamera. Sen kom Minoltas DiMAGE 7Hi  (2002)  och därefter DiMAGE A2 (2004). De modellerna var stilbildande med sin fantastiska mångsidighet i ett litet smidigt format. Men – det höll inte. Något elektriskt slutade att fungera lång innan det var passé.

Så det blev en Nikon D300 med ett högklassigt 17-55 f2,8 zoom som kompletterades med  lika fantastiska zoomen 70-200 f2,8. Har även numera en Coolpix 7100 när grammen är dyrbara och Pentaxen är till för blöta tillfällen i kanoten.

Nikon 300 med alla objektiv och blixt bytte jag jämnt upp mot en Fuji X-T1 med en Zoom från vidvinkel till tele plus ett smidigt pannkaksobjektiv. Det är mindre, vilket är viktigt för mig, och den har en fantastisk bildsensor. Det har blivit en telezoom och en vidvikelzoom samt ett fantastiskt kort tele med ljusstyrka f/1,2 dessutom efter det. Och ett nytt hus X-H1 med mer av det mesta.

 

Mitt bästa fotograferingstillfälle var 1973 i november då jag var i New York med det mest brilljanta väder man kan tänka sig och jag hade bägge mina Topcon hus med mig. Jag sörjer lite att jag sparade de scanningarna i en inte alltför kvalitativ jpeg fil. Man ser en del “bandning” i annars magiska himlar.