Att bygga ett nytt höghastighetsspår mellan Sth, Gbg och Malmö som inte kan stanna i de större städerna det passerar är makalös logik. Det är alltså ett flygplan strax över grästopparna och inget för det Sverige mellan slutstationerna.

Jag har åkt tillräckligt med tåg i Europa, både snabba snabbtåg och rätt snabba lokdragna tåg, för att ha lite perspektiv på frågan. Ett snabbtåg kan köra in på befintliga stationer med befintliga spår för att växla ut på ny spår därefter. I inget fall i de resor jag gjort i Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien Belgien och Holland har de byggt en utlokaliserad station för snabbtågen jag åkt, UTOM i staden Metz. Och det föll inte speciellt väl ut. Mitt snabbtåg körde in på gamla stationen i stadens centrum och det hade blivit politiska konvultioner av det utlokaliserade bygget.

Att bygga med cement på pelare lockar de som säljer cement möjligen men ingen som värnar klimatet. Något billigare att bygga utan avgifter på CO2-utsläpp men rätt hopplöst att underhålla. Kan någon nämna en cementkonstruktion som utsätts för vädret i bärande delar som är 100 år? – förutom Romarnas men de saknade armeringsstål. Slussen var väderskyddad men klarade inte 100 är. Att få dit underhållsmaskiner och materiel är …. ja – besvärligt. Att reparera betongen är inget snabbspår direkt. Malmbanan är över hundra år, utvecklad under tiden men inte totalt kasserad som en 80 mils betongkonstruktion skulle bli. Detsamma gäller att evakuera ett tåg. Hur gör man? snabbt! Det har hänt att tåg går sönder och står helt still. Och vem vet – kan det hända igen?

Bygg mer tågspår men håll det som oftast på marken för rimliga hastigheter.

En annan liten detalj kring detta. Sveriges natur är rogivande att betrakta från ett tågfönster med ofta korta avstånd till det man betraktar. I Europa körs tågen ofta över platta fält med mycket långa siktfält (främst Frankrike och Spanien) eller genom oändliga tunnlar (Italien). Det påverkar upplevelsen mycket.