I minst dryga året har Europas brist på artilleriammunition varit känd och diskuterats.
Ukraina har lovats men kommer inte få den mängd som utlovats i tid, vilket kraftigt försvagar deras möjligheter att hålla emot Rysslands bombardemang.
Europas produktionskapacitet utgör 10% av vad Ryssland skjuter iväg så gapet är enormt. Dessutom är alla lager i Europa farligt låga.
Då kommer det ett förslag från Sverige om att bygga ut vår inhemska produktion med statens stöd rejält men ändå långt från behovet, men bara om EU någon gång innan vårkanten går med på att även de bidrar med en stor andel av kostnaden. Annars blir det inget alls! Problemet borta?!

Reflektion: Problemet kvarstår och växer.

EUs arbetstakt är inte vad ett krig kräver. Det är nu upp till byråkraterna att bevisa att de kan hantera läget. I krig kan man behöva ta beslut på stående fot, inte vid nästa ”årsmöte”.

Och om det inte blir några EU-bidrag? Att göra ingenting är knappast ett val. Men klocka tickar varje dag.